Den 15 januari 2026 träder Cybersäkerhetslagen i kraft i Sverige. Lagen genomför NIS2-direktivet i svensk lagstiftning och ställer tydligare krav på hur organisationer förebygger, upptäcker och hanterar cybersäkerhetsincidenter.
Mycket av det som skrivs om Cybersäkerhetslagen fokuserar på juridiska formuleringar och ansvar. Det är viktigt, men ger sällan IT- och säkerhetsteam konkret stöd i det dagliga arbetet.
I praktiken handlar Cybersäkerhetslagen om något helt annat: hur väl din organisation arbetar förebyggande, hur snabbt incidenter upptäcks och hanteras när de inträffar, samt om nödvändiga skyddsåtgärder är på plats och fungerar över tid.
I den här artikeln fokuserar vi därför på det praktiska säkerhetsarbetet bakom lagen, hur kraven i NIS2 tar sig uttryck i verkligheten och vad som faktiskt gör skillnad när det gäller.
Cybersäkerhetslagen är inte ett IT-projekt
Ett vanligt misstag är att behandla Cybersäkerhetslagen som ett avgränsat IT- eller compliance-initiativ. Något som ska bli klart före ett visst datum.
I verkligheten är lagen ett stresstest av hela säkerhetsarbetet:
- Hur snabbt upptäcks en incident?
- Vem fattar beslut när något händer?
- Vad kan ni visa upp vid tillsyn eller efter en incident?
Det är dessa frågor både tillsynsmyndigheter och angripare redan ställer.
Vad Cybersäkerhetslagen kräver i praktiken
Om man översätter lagkraven till operativ verklighet handlar Cybersäkerhetslagen om fem centrala förmågor.
1. Kännedom om er IT-miljö
Kontroll över vilka system, identiteter och tillgångar som är kritiska genom systematisk riskhantering.
2. Förebyggande säkerhetsåtgärder
Kända sårbarheter ska hanteras systematiskt, inte ligga kvar i månader.
3. Snabb upptäckt av incidenter
Avvikelser ska upptäckas tidigt, med tillräcklig kontext för att prioritera rätt.
4. Fungerande incidenthantering
Roller, ansvar och rapportering ska fungera även under press.
5. Spårbarhet och ansvar
Ni ska kunna visa loggar, beslut och åtgärder utan manuellt detektivarbete.
Självtest: Hur redo är ni för Cybersäkerhetslagen?
Det är inte alltid tydligt hur väl säkerhetsarbetet fungerar förrän man granskar det utifrån konkreta, operativa frågor. Dessa frågor är tänkt att ge en snabb indikation på var det finns faktiska brister i relation till Cybersäkerhetslagens krav:
- Upptäcks förändringar i privilegierade konton i realtid?
- Har ni aktuell överblick över sårbarheter och patchstatus?
- Vet ni vilka larm som är affärskritiska?
- Finns det en övad incidentprocess?
- Kan ni snabbt ta fram dokumentation vid tillsyn?
Osäkerhet på flera punkter är en tydlig riskindikator.
Fyra områden där många organisationer brister
Trots ökande investeringar i cybersäkerhet ser vi samma utmaningar återkomma hos många organisationer. Det handlar sällan om brist på ambition, utan om var fokus hamnar i praktiken. Nedan är fyra områden där vi ofta ser att organisationer inte fullt ut lever upp till de förmågor som Cybersäkerhetslagen förutsätter.
1. Identitet är den största attackytan
De flesta intrång börjar med komprometterade konton.
Vanliga orsaker:
- För många privilegier
- Bristande loggning i AD och Entra ID
- Otydlig kontroll över administratörsåtkomst
- Regelbunden granskning av behörigheter
💡 Här är lösningar för identitetsövervakning, ITDR och privilegierad åtkomst centrala som ManageEngine ADAudit Plus, ADManager Plus och PAM360, vilka hjälper till med realtidsövervakning och spårbarhet som håller vid granskning.
2. Patchning och sårbarheter hanteras för långsamt
Många attacker utnyttjar sårbarheter som varit kända under lång tid och där åtgärder redan finns tillgängliga. Utmaningen är sällan brist på information, utan att patchning och sårbarhetshantering inte sker tillräckligt strukturerat och kontinuerligt.
💡 Med ManageEngine Endpoint Central och Vulnerability Manager Plus går det att arbeta löpande med patchning, sårbarheter och konfigurationskontroll, vilket minskar tiden från identifierad risk till faktisk åtgärd och stärker både säkerheten och efterlevnaden.
3. Incidentdetektion sker för sent
Många organisationer drunknar i larm, men saknar kontext för att avgöra vad som faktiskt är kritiskt. Resultatet blir fördröjd respons, felprioriteringar och incidenter som upptäcks först när påverkan redan skett.
💡 Här blir värdet av moderna EDR-, XDR- och Exposure Management-lösningar tydligt. WithSecure Elements kombinerar dessa förmågor för att ge säkerhetsteam bättre helhetsbild och hjälpa dem prioritera rätt risker i rätt tid.
4. Incidenthantering är sällan tillräckligt övad
Många organisationer har incidentplaner på plats, men de har aldrig prövats i verkliga eller simulerade situationer. När något väl inträffar blir roller otydliga, beslut fördröjs och viktig dokumentation riskerar att utebli.
💡 Teknik som SIEM och logghantering är viktiga stöd, men de behöver kombineras med tydliga processer och regelbundna övningar. Cybersäkerhetslagen förutsätter att incidenthantering fungerar i praktiken, inte bara på papper.
Ett praktiskt sätt att möta Cybersäkerhetslagen
Vår rekommendation är att undvika stora, teoretiska program och i stället arbeta i tydliga, genomförbara steg. Cybersäkerhetslagen belönar inte avancerade ramverk i sig, utan ett säkerhetsarbete som faktiskt fungerar i vardagen och under press.
1. Utgå från nuläget
Börja med att skapa en ärlig bild av hur er miljö ser ut i dag. Vilka system är kritiska? Var finns era mest känsliga data? Vilka identiteter har högst behörighet?
Här är det viktigt att inte utgå från hur arkitekturen borde se ut, utan hur den faktiskt ser ut. Inventering av system, konton, endpoints och loggkällor är grunden för allt annat. Utan detta blir både riskbedömning och prioritering felaktig.
2. Täpp till de största riskerna först
Alla brister är inte lika allvarliga. Cybersäkerhetslagen förutsätter att ni kan visa att ni arbetar riskbaserat.
Fokusera på sådant som:
- Privilegierade konton utan tillräcklig kontroll
- Kända sårbarheter som inte patchas
- System där incidenter inte upptäcks i tid
Genom att prioritera det som ger störst riskreduktion tidigt får ni både bättre säkerhet och snabbare effekt.
3. Automatisera där det är möjligt
Manuella rutiner fungerar sällan över tid. Patchning som “ska göras varje månad”, loggar som “tas fram vid behov” och kontroller som “någon brukar ha koll på” är typiska svagheter vid en incident eller tillsyn.
Automatisering handlar inte om att ta bort kontroll, utan om att säkerställa att viktiga åtgärder faktiskt blir gjorda, även när belastningen är hög eller personal byts ut.
4. Säkerställ loggning, spårbarhet och rapportering
En central del i Cybersäkerhetslagen är möjligheten att i efterhand visa:
- Vad som hände
- När det hände
- Vem som agerade
- Vilka åtgärder som vidtogs
Det kräver strukturerad loggning och tydlig koppling mellan händelser, beslut och åtgärder. Inte som ett separat rapportprojekt, utan som en integrerad del av säkerhetsarbetet.
5. Öva incidenthantering regelbundet
Incidenthantering som aldrig testats fungerar sällan när det väl gäller. Roller blir otydliga, beslut fördröjs och dokumentation saknas.
Regelbundna övningar, även i liten skala, gör stor skillnad. Det skapar trygghet i organisationen och gör det tydligt var processer, ansvar eller tekniska stöd behöver förbättras.
Cybersäkerhetslagen kräver inte perfektion men den kräver kontroll, kontinuitet och ett tydligt förbättringsarbete.
Cybersäkerhetslagen som möjlighet
Även om lagen innebär nya krav, ser vi att organisationer som angriper den på rätt sätt ofta får tydliga verksamhetsvinster.
Starkare beslutsunderlag
När risker, incidenter och säkerhetsåtgärder blir mätbara får IT- och säkerhetsansvariga ett helt annat underlag för dialog med ledning och styrelse. Diskussionen flyttas från tekniska detaljer till faktabaserade beslut om risk, prioriteringar och investeringar.
Mindre personberoende
Många organisationer är i praktiken beroende av enskilda nyckelpersoner. Kunskap sitter i huvuden i stället för i processer och system.
Ett säkerhetsarbete som möter Cybersäkerhetslagens krav bygger struktur, dokumentation och automatisering. Det minskar sårbarheten vid personalförändringar och gör organisationen mer robust över tid.
Bättre beredskap för NIS2, ISO 27001 och DORA
Cybersäkerhetslagen står inte ensam. Förmågor som riskhantering, incidentrapportering, loggning och kontinuerlig förbättring återkommer i flera regelverk och standarder.
Genom att bygga rätt grund nu skapas en gemensam bas som förenklar arbetet även med NIS2, ISO 27001, DORA och andra kommande krav.
Sammanfattning
Cybersäkerhetslagen handlar inte om att bocka av krav. Den handlar om att bygga ett säkerhetsarbete som håller när det verkligen gäller, både tekniskt och organisatoriskt.
På Inuit hjälper vi organisationer att prioritera rätt och minska risker utan onödig komplexitet genom att rekommendera rätt lösningar för verksamhetens behov. Vill du diskutera hur lagen påverkar just er organisation eller få stöd i att identifiera och prioritera rätt åtgärder är du välkommen att ta kontakt med oss.
Live webinar
Den 12 februari har du chansen att ta del av tips och rekommendation om hur din organisation kan uppfylla kraven i Cybersäkerhetslagen under vårt gemensamma webinar med Certezza. Mer info och anmälan hittar du här.
